chemicals


försöker ta mig samman lite här och inte stressa upp mig över massa onödiga saker, jag grubblar verkligen så mycket att jag äts upp snart! allt från företaget, ångest, enorma utgifter, obefintliga inkomster, kommer jag få några kunder, ångest, mörkret, ångest big time, vart är snön, är det advent redan, måste börja träna igen, ångest, orkar inte, kan inte handla mat på det här sättet, men vill ju inte ha i mig tillsatser, köper ekologiskt ändå, har redan handlat för hela månadsbudgeten, ångest, fyller jag 24 om några månader, inte så mycket ångest, får vi bo här längre än till maj, lite ångest, har jag ställt bilen rätt, får jag p-böter för fjärde gången nu, ångest, kommer jag känna mig hemma här, vad händer sen, ångest, att inte veta, ångest, vad borde jag göra, borde jag någonting alls, borde, ångest, fånga dagen, ångest, ångest, ångest. allt är relativt, det finns dom som har det värre, försöker tänka rätt, det blir fel, får inte bort den här känslan, den ligger där bak och gror, molande, ibland får den utlopp och slår mig i bröstet så jag tappar andan. sen kommer en tanke som faktiskt sköljer bort det värsta, tror jag ja. 
 
"livet handlar inte om att vänta ut stormen, det handlar om att lära sig dansa i regnet"