---

läste precis ett av mina egna inlägg från februari, var helt deppig, det snöade som sjutton ute, oscar hade precis åkt hem till värnamo och jag längtade tills skolan skulle ta slut. det känns som om det där var helt nyligen, men nu sitter jag här i mitten av sommaren och tar examen imorgon. nu är det bara slut helt plöstligt, ska ut i livet och flytta härifrån. flyttade ju hit nyss, när ska jag hinna träffa alla jag lärt känna? ska man inse att det är ett avslutat kapitel eller klänga sig fast? börjar bli lite smått stressad samtidigt som jag är glad över att kunna börja mitt liv, bara så läskigt att man inte har en aning om vart man är på väg längre. det var ju så tryggt att bo här och plugga och man kunde bara längta tills det var över och man faktiskt skulle göra något, men nu då? vad ska jag längta till nu, jag som alltid lever i framtiden har nu ingen aning om vart jag ska. det är på ett sätt väldigt skönt att bara få ta det som det kommer, men också läskigt att inte se något framför mig. jag ser såklart mig och oscar, men nu är det liksom fritt fram. vilken väg ska man gå?