followrivers


fredag igen och jag känner att det lika gärna kunde varit en deppig tisdag. oscar åkte för en timme sen och nu kommer vi inte ses på en månad. som vanligt blev det ett jobbigt avsked och nu känns allt sådär tomt. det snöar galet mycket utanför fönstret, jag måste verkligen fixa en praktikplats, måste plugga i diverse ämnen, måste måste måste.. hatar det ordet och jag vill bara lägga mig under täcket och sova ett bra tag. sen oscar åkte har jag hunnit torka av alla ytor, bäddat rena lakan, dammsugit, rensat bland massa papper, har bara disken kvar. och sen har jag hela den här jävla dagen kvar att inte göra ett dugg. känner mig som i ett fängelse i min lägenhet när jag är ensam här uppe, förrut brukade jag njuta av egentid, men nu vill jag bara att oscar ska komma tillbaka så jag kan känna mig trygg igen. ska ta mig till gymmet senare i alla fall, hoppas det slutar snöa snart bara. det är typ min räddning att vi har pt-lektioner hela helgen och sen nästa vecka, så vi går sju dagar i rad nu. vet inte vad jag hade tagit mig till av att vara ledig hela helgen! får stå ut en och en halv vecka till, sen får jag äntligen åka hem till stockholm. sista terminen nu, måste tänka att det inte är långt kvar. efter praktiken är det bara sju veckor, sen är jag fri. är helt fascinerad över de människor som orkar bo i sådana här små orter. de har ju i och för sig sina familjer och vänner, men jag förstår ändå inte. det är väl därför så många flyttar till stockholm och andra storstäder. hatar verkligen den här känslan av hopplöshet jag har inom mig just nu, våren känns millenium bort, oscar känns som om han är på andra sidan jorden, fast han säkert inte ens hunnit förbi falun.. stockholm känns som ett annat land, examensdagen känns som om flera år, ändå går tiden så himla fort. känner mig helt splittrad, varenda vinter är det samma sak och ändå känner man sig lika chockad av den här känslan som smyger sig på och till slut blir helt outhärdlig. varför måste jag känna efter så mycket!?
ge mig varma solstrålar, blå himmel, doften av nyklippt gräs, asfalt som dammar av grus, kylt rosévin, glass, fågelkvitter på morgonen, öppna fönster på nätterna, ljumma vindar i sommarkvällen, middag på verandan, första doppet från en brygga, nyutslagen syrén, myggbett. ge mig vad som helst! ja, idag är jag dramatisk och deprimerad. låt det passera..
 
 

Kommentarer:

1 Johanna:

Tänk såhär, en dag när tiden går för snabbt, för det gör den ju äldre man blir, då kommer du önska att allt kunde sakta ner igen..

Bara nåt jag hörde av Sigge ;)

Kommentera här: